The Bambi Molesters

Att gå omkring barfota i storskjorta och lyssna på kroatisk surfrock gör mig glad. Letar efter Quentin.

Inte ens

Som om en del av mig fortfarande är paralyserad.
En punkt precis jämte hjärtat.
Den där dagen när det högg till och allt rasade.
Imorgon för sju år sen klockan tre när det var sol men började regna.
Det högg till som om en kall kniv...
Jag skrek det högsta jag kunde men det hördes inget alls och det ekar fortfarande.

På trappsteget där jag brukade stå och vänta på att du skulle komma hem från jobbet satt jag och försökte förstå Aldrig Mer och Varför?
Jag sitter inte där längre, men jag förstår fortfarande inte.


inte ens en grå liten fågel
och aldrig en björk som står vit
- men den vackraste dagen som sommaren ger
har det hänt att jag längtat dit.

Bo

Killen som sålde öl i baren var rätt snygg. Han var som min kompis Bo, fast yngre. Bo har en Chevrolet Caprice. När han kommer körandes i den har han en arm ut genom fönstret och så ler han på det där sättet som att allting vore enkelt. Fast jag vet ju att det inte alltid är det.
Så log den där killen också.

Isak Sundström - till slut fick jag ont i mina ögon
Läser om. Och än en gång.

När du hör den här signalen så vet du att det är dags att vända blad.

Det spelade liksom ingen roll helt plötsligt ifall mina gamla inlägg låg kvar här eller inte.
Det kändes så banalt och obetydligt helt plötsligt. På något sätt.

Om Småland ligger uppåt eller neråt?
Det spelar ingen roll egentligen. Du kanske tror att det beror på var i landet man befinner sig. Men jag skulle snarare påstå att det handlar om hur man ser på saken. Ner på eller upp.

Det kanske inte behöver vara varken eller, varken svart eller vitt. Eller grått.

Jag vänder blad varje dag. För min egen skull. Alla blir inte inlägg och de som blir (eller blivit) håller ej heller världsklass. Men jag har lovat mig själv att inte vända ryggen till och fly.